• Första skivan med Sonic Mechatronik Arkestra kom för tre år sedan och spred sitt elektrifierade budskap. Eftersom gruppens ledare bastrombonisten Mattis Cederberg har fast jobb i ett tyskt radioband har det dröjt ett tag innan det blivit tid för en uppföljande skiva. Men nu är den här och lär inte göra någon av bandets beundrare besviken.
  Förebilden Sun Ra - det är från honom stavningen Arkestra lånats - bidrar med en låt, Love in outer space, övriga är original. Plus i kanten har jag satt för "Mr Wife theme" och "Who’s your daddy". Niomannabandet med bland andra Jonas Kullhammar och Per "Ruskträsk" Johansson satsar mer på en unison ljudbild än solistiska utspel. Svensk jazz som låter osvensk. vilket skall tas som beröm.

  UNO OHLSSON//Norrköpings Tidningar

• Jag har ingen aning om vilken sorts steroider onas Kullhammar matat saxofonen med, men orkar mycket gör den för den tutar och tjuter lite varstans och hans skivbolag Moserobie ger ut plattor med ungefär samma intervall som en skitgris byter kalsonger.Det mest märkvärdiga är att produktionerna genomgående håller hög standard. I vissa fall absolut toppklass.

  Den här gången är det trombonisten Mattis Cederberg, till vardags i West Deutche Rundfunks Big Band, som står vid styrpulpeten. För tre år sen gav hans Sonic Mechatronik Arkestra ut första plattan "Mechatronycon", till stående ovationer både på recensionssidorna och de jazzfestivaler där bandet uppträdde och det är inte mycket som talar för att det ska gå sämre för den här plattan.

  "Overunity" låter lite som om Lars Gullin gått vilse i Captain Beefhearts jordkällare på väg till en storbandsfestival. De fyra blåsarna tar det mesta av utrymmet i ljudbilden och leker runt med sina olika elförstärkta saxofoner, flöjter och basklarinetter. Basen står i farstun och spejar, en vibrafon och ett klockspel kikar in, dubbla trummor slår i dörrarna, percussion, elpiano och moog fnittrar bakom en gardin. Den enda vokala insatsen står Mattis Cederberg själv för i versionen av Sun Ra's "Love in Outer Space".

  Det Sonic Mechatronik Arkestra litar mest till är de respektive musikernas skicklighet och nyfikenhet. Och styrkan i melodierna. Trots ibland korta och banala melodislingor som jobbas runt blir det aldrig trist eller ribbstickat.
  Visst, ett och annat atonalt frispel på någon saxofon blir det ju ibland, men sådant får man hacka i sig. Speciellt när en så vacker melodi som "Miss Velma" får Lars Gullin att leende titta ner mot jorden från sin molnskärva.

  //Situation Stockholm

www.mechatronycon.com