Quantity:


 
Mathias Landæus - Fringe People
  • Mathias Landæus: Piano, Fender Rhodes
  • Karl-Martin Almqvist: Tenor & Soprano Saxophone
  • Filip Augustsson: Bass
  • Sebastian Voegler: Drums
  • Ola Bothzén: Percussion




All songs written by Mathias Landæus

Recorded January 20 & 21 2004 by Göran Stegborn at SAMI
Mixed by Göran Stegborn, Mathias Landæus
and Karl-Martin Almqvist
Mastered by Claes Persson at CRP Recordings
 

  • Landaeus is one of Sweden's up coming pianists who made a name for himself at Stockholm's Glenn Miller Café, a small bar that despite its name is one of the city's important jazz venues. Fringe People is his fourth album as a leader, a confident statement that mixes elements of Swedish folk and European jazz into a personal yet free flowing statement. His use of Fender Rhodes, especially on 'Cosmic Rock', together with Almqvist's spiky tenor gets your attention; yet it is not so much Landaeus' playing - cutting and to the point - that grabs you, it is the integrated group concept where all members of the band contribute to make each composition work. Landaeus' duet on acoustic piano with Almqvist on 'Wolfie' is an album highspot; tenor player and pianist never at a loss for a crafty musical ideas that propel this piece forward. "Love's Got Nothing To Do With Feelings" is a quirky, off-the-wall piece that keeps you interested from start to finish, while the title track, with the leader's Fender and Almqvist's darting runs is another excellent track from a band that deserves to become better known on the European circuit.  

    Stuart Nicholson/Jazzwise

  • Ur musikalisk synpunkt har den här CD:n kvalitéer utöver det vanliga med de musiker som tillhör frontlinjen i svensk jazzmusik i dag

    Gunnar Lindgren/Norrbottenskuriren

  • Det här är en fantastisk skiva. ”Fringe people” är Mathias fjärde skiva i eget namn. Och den har allt man kan förvänta sig av en jazzplatta. Det är 58 minuter och nio sekunder som går på repeat hemma hos mig just nu.

    Andreas Utterström/Nerikes Allehanda

  • På nya plattan ”Fringe People” befäster denna grupp sin roll som ett av de bästa och mest progressiva jazzbanden i Sverige just nu. Live har han visat sig pigg på att skruva på elektroniska apparater mitt i den akustiska ensemblen och på plattan varvar han obekymrat rhodes med piano. Lägg därtill att Sebastian Voegler visar upp fler och fler drum&bass-influenser i sitt trumspel. Samtidigt handlar ”Fringe People” i slutändan mer om bedårande låtar än om ett häftigt sound. Tack och lov utesluter de inte varandra, och på så vis blir ”Cosmic Rock” med sin släpande, fläskiga rhodesgroove och sin ljuva, transkontinentala melodi en av årets mest exalterande låtar. Likaså ”Love’s Got Nothing To Do With Feelings”. Och allting, jag lovar, handlar bara om känsla.

    Tobias Brandt/La Musik

  • Det är generöst, utåtriktat och avspänt. Och innovativt, inte minst ljudmässigt. Mathias Landæus är befriande sammansatt som musiker och kompositör - kraftfull och subtil i ett och samma stycke.

    Ingrid Strömdahl/ SvD

  • This, the leader's fourth album, is a confident, intelligent and soulful statement of Swedish folk elements and European jazz of a very high standard. There are no weak tracks and the group manages the difficult job of making music that is intelligent and varied enough to reward close listening while being soulful and laid-back enough that you can have it playing even when your non-jazz friends come round...
    For me the stand out tracks must be the mournful yet intensely pretty Marianne's Waltz, which concludes the album. This is a great vehicle for Mathias Landæus' exceptional talent on the piano to shine through as he dives, feints and weaves through the melodic line. Just as compelling and a lot funkier, the title track of the album is a stone cold groove showcasing Landæus' sinister Fender Rhodes and Almqvist's darting tenor sax.

    Damian Rafferty/The Fly

  • Mathias Landæus, pianist med Lundarötter, gör personlig och underfundig musik. Både teman och solon spetsas med oväntade vändningar och infall. Groove och atmosfär odlas av Landæus, som däremot inte verkar särskilt intresserad av att briljera tekniskt

    Alexander Agrell/Sydsvenskan

  • Pianisten Mathias Landaeus tar ännu ett steg i sin mognadsprocess med sin fjärde skiva, Fringe people. Med sin femmannagrupp skapar han i sina egenkomponerade låtar ett sound som utan tvekan vittnar om originalitet

    UNO OHLSSON/NT

  • Det är ett på alla sätt strålande band, kanske ett av Sveriges främsta. Och som kompositör tycks Mathias Landaeus bara bli starkare.
    Vad som framförallt gör Fringe People till en jazzplatta utöver det vanliga är viljan att tänja på ensemblespelet. Men inte i form av några vilda formexperiment, utan genom en sällsynt medvetenhet om den sammantagna ljudbilden. För här byggs stämningen upp långsamt och metodiskt och får ta plats i hela det musikaliska rummet, precis som hos den moderna klubbelectronican. Och här fångas varje improvisationsidé upp för att stärka helhetsuttrycket, inte för att varieras maximalt – precis som Miles Davis resonerade en gång i tiden. Det visar på en stor vilja att kommunicera med sina lyssnare, och det gör Fringe People till en av årets bästa jazzskivor.

    Tobias Brandt/P2 Jazzradion 

  • Fringe People, som är Landaeus fjärde skiva i eget namn, inleds med honom själv på Fender Rhodes i en stökig rökare kallad Cosmic Rock. Forsättningsvis handlar det om en lika oväntad som salig blandning av introvert och lekfull musik framförd både akustiskt och elektriskt. Mathias Landaeus står själv bakom samtliga kompositioner, vilka bär ett särmärke som blir skarpare för varje genomlyssning.

    Peter Bornemar/Eskilstunakuriren

  • Det finns en särskild stämning i den här musiken. Den känns starkare än de enskilda låtarna men är samtidigt vad som håller ihop skivan som helhet. En lite flyktig men ändå distinkt känsla. En viss rastlöshet, fast parad med en envishet som bland annat tar sig uttryck i att musiken uppehåller sig vid ett givet moment, till exempel en repetetiv basgång. Allt det där kan jag på ett eller annat sätt också koppla till Mathias Landaeus konserter. ”Fringe People” bekräftar känslan och visar också på en form av logik i Landaeus musikerskap. Han är en jazzpianist som kan framstå som lågmäld vid en första lyssning, men som röjer mer intensitet för varje gång man hör honom. Här låter det ofta som om han forskade i sitt eget spel – och då syftar jag inte nödvändigtvis på när han, som sker på flera låtar, spelar Rhodes och laborerar med ljudeffekter. Även i skivans mest akustiska stunder förefaller han lika känslig för just själva klangen hos såväl klaviaturinstrumenten som saxofonen, kontrabasen, trummorna och slagverket. Det är forskande jazz.
     

    Johannes Cornell/DN


www.landaeus.com